Roskildefreden, 26. februar 1658

Kilder

Kildeintroduktion:

Freden i Roskilde blev underskrevet 26. februar 1658 og markerede afslutningen på den første Karl Gustav-krig, som blandt andet er kendt for den svenske hærs march over de frosne bælter. Den svenske hær havde ved fredsslutningen kontrol over det meste af den danske konges territorium. Derfor blev freden forhandlet på Sveriges betingelser med den engelske og franske gesandt som mellemmænd. Det var ganske skrappe betingelser den svenske konge, Karl 10. Gustav, opstillede:

  • De danske besiddelser Skåne, Halland og Blekinge samt Bornholm skulle afstås til Sverige.
  • Samtidig skulle de norske besiddelser Bohus og Trondhjems len også overdrages.
  • Danmark måtte acceptere, at Østersøen blev spærret for fremmede flådemagter.
  • Den svenske konge dikterede, at den tidligere danske rigshofmester Corfitz Ulfeldt (1606-1664) skulle have sine tidligere besiddelser i Danmark tilbage. Ulfeldt konspirerede efter sin afsættelse med svenskerne mod Danmark og optræder også som en af de svenske forhandlere i denne traktat.
  • Danmark skulle huse de svenske soldater indtil 2. maj, hvilket betød en betragtelig udgift til at brødføde den svenske hær.
  • Danmark skulle inden 2. maj have forhandlet en aftale på plads med hertug Frederik af Gottorp om hertugdømmernes fremtidige stilling i forhold til kongeriget.

Med denne usædvanligt hårde fredsaftale blev det danske monarki væsentligt amputeret. Det indebar blandt andet, at Danmark mistede kontrollen med Øresund - en epoke i danmarkshistorien var forbi. Endvidere fik hertugen af Gottorp fuld suverænitet over sine besiddelser. Derudover efterlod fredsaftalen Danmark i en intern splid. Der var splid mellem kongen og rigsrådet, splid mellem rigsrådet og stænderne, og splid mellem stænderne internt. De interne stridigheder måtte dog vige, for i august 1658 brød Karl 10. Gustav fredsaftalen og genoptog krigen for at sikre sig kontrol over Danmark og dermed kontrol over Østersøen.

Corfitz Uldfeldt
Corfitz Uldfeldt. Fra Danmarks Riges Historie
(1896-1907).

Dens stormechtigste högborne furste och herres, herr Carl Gustafs medh Gudz nåde Sveriges, Göthes och Wendes konungs storfurstes till Finlandh, hertigs uthi Estlandh, Carelen, Bremen, Verden, Stettin, Pommern, Cassuben och Wenden, furstes till Rügen, herres öfver Ingermanlandh och Wismar, så och pfaltz­grefves vidh Rhein i Beyern, til! Gülich, Cleve och Bergen her­tigs etc., vår allernådigste konungs och herres fullmächtige com­missarier, vij underskrefne Corfitz, grefve aff Uhlefeldt, herre till Gratlitz och Hersmannitz, riddare, högstbemälte Kon. Mat.s geheme rådh, Steeno Bielke, frijherre till Korppo, herre till Gäddeholm, Grässön och Tånga, högstbemälte Kon. Mat.s och dess rijkes rådh, admiral och admiralitetzrådh, giöre härmedh vitterligit: Att effter som nu en tidh bortåth någre missförståndh och irringar äre upvuxne emillan högstbemälte Hans Kon. Mat. och Sveriges crono på den ene och den stormechtigste högborne furste och herre, herr Friderich den tridie, Danmarckes, Norges, Wendes och Gottes konung, hertig uthi Slesvig, Holsteen, Stor­marn och Ditmarschen, grefve uthi Oldenburg och Delmen­horst, orh Danmarcks crono på den andra sidan, hvilcke alle på sidlychtone så vida äre uthbrustne, at de hafve af sigh födt och itändt den nu sväfvande feigde och vapnskifte, Theres Mat. Mat. och thesse låflige rijken emillan till ingen ringa begge rijkernes och deres undersåtares orh inbyggiares skada, afsaak­nadh, hinder och fördärf, så hafver först den stormechtigste högborne furste och herre, her Ludvigh den fiorttonde, christ­ligste konung i Franckrijke och Navarra, såsom och sedan den durchleuchtigste herre Protecteuren aff Engelandh, Skottlandh och Irlandh af synnerligh affection till begge sigh emillan stri­dande konungar och desse låflige rijken, funnit gått att sökia möyelige medell, där igenom thenne itände och kringh sigh frä­tande krigslåga i thesse nordiske rijken kunde släckias och dampas, och i samma stadh fridh, rooligheet, vänskap och gått förtroende åther stifftas och uprättas igen, där medh all ytter­ligare olycko att förekomma, till hvilcken ända både Hans Mat. till Franckrijke, som Hans Högheet Protecteuren i Engelandh deres extraordinaries afgesandter till begge Deres Mat. Mat. i Sverige och Danmarck affärdat medh ordre att remonstrera begge Deres Mat. Mat. christenheetenes tillståndh och fahran, som af detta inbördes kriget dem kunde öfver hufvudet hängia; till att styrkia så mycket mera och förmana till förlijkning och freedlige consilia, såsom och tillbiudes deres herrers herrers och principalers underhandling och interposition, där medh så myc­ket mere att kunna befrämia dette låflige fridzvärckedh.

Hvarföre och Hans Mat., vår nådigste konung och herre, så väl bevecht af Hans Mat. i Franckrijke och Hans Högheets Protecteuren i Engelandh inrådande, som af sin egen begärlig­heet och åstundan, att släckia och dämpa denne krigslågan, och att niuta och conservera fridh och rooligheet innom alle dess rijksgräntzer, så och förtrooligh vänskap och gått förståndh medh alle dess naboer och grannar, enkannerligen medh Dan­marck och Nårie, som uthi vidlyftige gräntzer och månge andre måttor mycken gemenskap hafve medh Sveriges rijke, hafver låtit sigh dess bundzförvandters vanlige rådh och underhand­ling behaga. Och såsom nu ändtligen Hans Mat. i Danmarck i lijka måtto sin benägenheet genom Hans Högheets Protecteu­rens hoos sigh varande extraordinarie affgesandter därtill hafver förklarat, är där på fölgdt, att ett möthe först i Rudköping på Langeland emillan begge rijkernes commissarier och fullmech­tige är bevilliat och forafskedat vordet. Men såsom imedlertidh Hans Mat., vår allernådigste konung och herre, fullfölliandes och nyttiandes sine vapens lycka medh hela armeen avancerade öfver Langelandh till Lalandh och Falster, och for den skull de danske commissarier äre förorsakade vordne att tillijka medh Hans Högheets Protectorens affgesandte mötha Hans Kon. Mat. vidh Vordingborgh här på Seelandh; så hafver Hans Kon. Mat. till att bevijsa sin benägenheet till fridh och enigheet icke velat denne lägenheet förbijgå, uthan oss till sine commissarier på sine och sitt rijkes vägnar förordnat och medh tillbörlig full­macht förseedt, hvaruppå vij föreskrefne äre kombne till möthes medh högstbemelte Hans Mat.s och Danmarcks rijkes rådh och fullmechtige commissarier, de edle, välborne och välbyrdige her Jochim Gerstorff till Tundbyholm, riddare, rijkshoffmäster och befallningsman öfver Bornholm, och Christian Skiel till Fusinge, befallningsman öfver Tryggevälde. Och sedan vij hvars annars fullmacht och procuratoria hade öfverseedt, richtige och nöy­achtige befunnet och på begge sijdor förvåxlat och öfverlefrerat, tå äre vij i then helige Treefaldigheets nampn tillsammanträdde och hafve på sielfve tractaten en begynnelse giordt. Och änd­och de danske commissarier, till bättre informera sigh om deres herres villia och ytterligare förklaring öfver aff oss då foreslagne puncter äre till Kiöpenhampn förreeste, så är lijkväl dermedh tractaten icke abrumperadh, emädan de uthlåfvade att vela medh dedh forderligste oss mötha på någon beqvemb orth igen, hvile­ked ochså skedde, idedh de sigh först hoos Hans Kon. Mat., vår allernådigste konung och herre, i hufvudqvarteret Torslundamagle och sedan i byen Tostrup därsammastädes medh oss be­gyndte fredzhandelen att continuera infunnit hafve, hvarest vij medh den christligste kongens i Franckrijkes och Navarrens rådh och ordinarie ambassadeur vidh Kon. Mat.s i Sverige hoff, den välborne herre Hugo Terlon, riddare aff St. Johan i Hie­rusalem, såsom och Hans Högheets Protecteurens commissarius och extraordinarie affgesandter till Hans Mat. i Dannemarck, den välborne herr Philip Medow, medh högste flijt hafve öfver­lagdt och examineradt de strijder och tvister, som rijken hafve varit emillan, betänckt all medell och vägar dem alt bijläggia, och en godh varachtig och förtrolig vänskap igen alt stiffta och uprätta, hvaruthinnan åfvanbemelte mediatorer på deres princi­palers vägnar deres högste flijt, förståndh, dexteritet, mödo och arbethe så länge oförtrutet hafve användt, alt vij på lychtone oss emillan äre på Deres Mat.s Mat.s, våre allernådigste konun­gars, deres successorers och cronornes Sveriges och Danmarcks vägnar öfver visse puncter föreente och förlijkte, hvilke nu här i Roskild genom Gudz nåde medh gemen samtycke af begge sijdors commissarier bättre utharbetade, uthi viss form satte och vijdare deducerade äre, där medh all stridh och irringar uthi framtijden att förekomma på sätt och vijss, som effterföllier:

1. Först skall emillan begge Deres Mat. Mat., deres succes­sorer, rijken, länder, rådh, tiänare, undersåtere och inbyggiare i Sverige, Danmarck och Nårie vara en stadigh, evigvarande och oigenkallelig fridh, således att här effter allt missförståndh, ovillia, tvädrächt, oenigheet, fijendskap, krigh och feigde up­häfves och ändas, jemväl och hvadh å begge sijdor så väl förr som uthi varande örlogs tidh kan vara föreluppit, förmedelst en general och till alle sigh sträckidande amnistie alldeles för­gäthes och aldrig någonsin mere ihugkommas eller påörckias; och theremoth och i stället igen oprättas, stifftas och erhållas stadig vänskap, gålt förtroende, eenigheet och trogen naboerskap, så att den ene parten dens andres gagn och båsta medh ordh och gerningar lijka som sitt eget befordrar och försvarar, och hvadh som hälst then andres person, regering, rijken, landh och undersåtare kan vara för nör och till skada, thed sökia att affvända och så mycket möyeligit är förhindra.

2. Och på dedh sådant desto bättre måtte skee och godh förtrooligheet underhållas emillan begge Deres Mat. Mat. och rijken Sverige och Danmarck, skole på begge sijdor renuncieras och uphäfvas alle de alliancer och förbundh medh andre poten­tater, konungar, furstar, estater och republiquer, ehvem the vara kunne, ingångne och opprättade enthera parten till præju­ditz och förfång; såsom och effter denne dagh ingen alliance giöres af den ene emoth den andre eller den andres fijende uthi någon måtto eller under hvariehanda prætext och förevandt as­sisteras och understödias.

3. Till samme ände är oss emillan förafskeedat, belefvat och på begge sijdor uthlåfvat, att icke tillstädia någon främ­mande fijendtlig örlogsflotta, ehvo den och vara kan, att passera och löpa genom Sundet eller Beldt in uthi Östersiön, uthan dedh sökia, hvar å sin sijda, effter all möyeligheet att förhindra och afväria.

4. Dedh är och förafskedat och beslutit, att alle the skepp, Hans Kon. Mat. i Sverige, dess undersåtare och the, som byg­gia och boo i Sverige eller där under sorterande provincier, landh och städher, ingen undantagandes, tillhörige, bevärde och obevärde, små och store, med hvadh godz de innehafva, uthan åthskillnadh, icke allenast skole vara uthi Öresundh och Beldt frije och exempte för all tull, inquisitioner, visitationer, anhåll­ningar eller andre molester och besvär, de hafva nampn huru de hafva eller erdichtas kunne, uthan och icke vara skyldige eller bundne till att hafva eller vijsa någre certificationer på innehafvande varur, allenast dee på Kon. Mat.s af Danmarck tullbodh i Helsingör och Nyborgh richtigt siöpas framtee och upvijse. Men medh dedh godz och de varur, Hans Kon. Mat., dess successorer, undersåtare och inbyggiare uthi Sverige och alle där underliggiande provincier, länder och städer tillhöre, och uthi fremmande skepp lastade och skeppade äre, förhålles häreffter, hvadh certificationerne vidhkommer, såsom för detta effter Brömsebroes pacters innehåldh, således att när the upp­vijsa allenast sine richtige certificationer, då uthan hinder, uppehåldning, förbuudh eller tulltächt i någon måtto genom Öre­sund och Beldt frije till och ifrån passera skole, men dedh svenske godz, uthi fremmande skepp inlastadt, som icke kan framvijsa sin rätta certification, skall tulltächten uthi Sundet och Beldt vara underkastadt.

5. Efftersom Hans Kon. Mat. i Sverige sigh uthi denne feigde hafver bemächtigat och genom vapnen tillvälladt åthskil­lige Kon. Mat.s i Danmarck landh, provincier och öyar och därpå varande fästningar och städer och dem jure belli[1] nu be­sitter, så hafver Kon. Mat. i Danmarck bevilliat och samtycht på sin, sine successorer, Danmark och Norges kunungars och cronors vägnar, både till satisfaction och vederlagh emoth de occuperade länders restitution, såsom och till vedergällning för den genom detta krigedh Kon. Mat. och cronan Sverige till­fogade skada och förorsakade märckelige omkåstnader, jämväl och att undanvijka större vidlyftigheeter, at afstå och afträda till Hans Kon. Mat., dess successorer, Sveriges konungar och crono, provincierne Hallandh, - som för detta cronan Sverige till försäkring hafver varit inrymbd - Skåne, Blekinge, Born­holm medh alle till bemälte provincier, landh och lähn lig­giande städer, slått och fästningar, öyar, skiär, högheeter, herligheeter, jurisdictioner, andelige och verldzlige, skatter, ingiäl­der, tuller, räntor och rättigheeter till landz och vatten, såsom Danmarcks och Nåries konungar them åthniutit och besuttit hafve, att föllia här etfter Hans Kon. Mat., thess successorer och Sveriges crono till evärdeligh opåtaldt possession och egen­domb.

6. Sammaledes cederes Kon. Mat. och cronan Sverige aff Kon. Mat. och cronan Danmarck Bahus slått och lähn sampt Trundhiems gårdh och lähn medh alle underliggiande städer, slått och fästningar sampt andelige och verldzlige godz, lähn och appertinentier, som därtill medh rätte hörer och för detta lydt och hördt hafver, till landz och vattn, att incorporeras Sve­riges crono till evärdeligh possession och egendomb, etftersom här uppå så väl som uppå de andre cederade och uthi nästföregående articul oppreppade landh och provincier särdeles för­fattade cessionsbrefven, aff Kon. Mat. och Danmarcks rijkes rådh underskrefne och förseglade, vijdare uthvijse.

7. Renuncierar och afstår desslijkes till Kon. Mat., dess successorer och cronan Sverige Hans Kon. Mat., dess succes­sorer och cronan Danmarck all den jurisdiction och rättigheet, andelig och verldzlig, så vijda han hafver på de godzen i fur­stendömet Rügen.

8. Och skole alle the af adell, som uthi de cederade pro­vincier, land och lähn godz hafve och där boendes äre, vara plichtige att göra Hans Kon. Mat., dess successorer och Sve­riges crono theres huldheets eedh och sig till lydno, trooheet och tiänst obligera. såsom the Danmarcks konungar för detta skyldige varit hafve. I lijka måtto skole alle andre i bemälte provincier boende, andelige och verldzlige, borgare och bönder, effter denne dagh Kon. Mat., dess successorer och cronan Sve­rige allena och evärdeligen vara förobligerade, och alle probster och prester föllia den biskop eller superintendent och consisto­rium, som Kon. Mat. i Sverige dem förordnandes varder.

9. Deremoth är på Kon. Mat.s och Sveriges cronos vägnar låfvat och lillsagdt, att alle ständer, adell och oadell, andelige och verldzlige, borgare och bönder, uthi the vidh desse trac­tater cederade länder och lähn i Danmarck och Nårie skole be­hålla deres godz och egendomb, som dem anten genom arff, kiöp, bythe eller pant för krigedh, antingen aff cronan eller privatis sigh emillan, medh rätta tillkommer, och här effter mechtige vara, dem att besittia, nyttia, bruka och behålla, jem­väl dem att försällia och sigh afhanda som tillförne, så som och blifva vidh deres vanlige rätt, lagh och gamble privilegier och frijheter oturberade och obehindrade, så vijda de icke löpa eller strida contra leges fundamentales af Sveriges crono, medh hvilcke desse cederade landh och lähn till evärdelig tidh här effter incorporeras skole. Och på dedh man må förnimma Kon. Mat.s i Sverige nådigste benägenheet, snarare deres vilckor att förbättra än förringa, är tillsagdt, att alle, så adell som oadell, hvilcke sigh under Kon. Mat.s och cronones Sveriges jurisdiction alldeles begifve, må åthniuta medh de infödde Svenske lijka tillträde till beneficia och honores.

10. Thed är och therhoos afftaldt, att när fästningarne och landen inrymmes Kon. Mat. i Sveriges fullmechtige, att då tillijka hvadh effterrättelse och documenter, som finnas vidh handen om ländernes och däri liggiande godzens lägenheeter, räntor och ingiäldh, så och om gräntzorne, råmärcken och bye­skillnaden, sampt hvadh justitien angår, sådane skriffter, jorde­böcker och underrättelser tillijka öfverantvardas skole. Och se­dan medh det förste förordnas visse fullmechtige, två eller tree på både sijdor, som kunne besichtiga, åthskillia och adjustera alle gräntzer, råmärcken och tvister emillan de afträdde och inrymbde och därnäst belägne behåldne provincier och lähn, på dedh all träta och missförståndh desto beqvämare måtte förebyggias, och hvar i roo niuta dedh han är berättigadh till.

11. Hans Kon. Mat. af Sverige skall och restitueras alle de landh och platzer, som uthi varande feigde äre blefne occu­perade och cronan Sverige afhändigade, ehvar de och kunne vara belägne; så väl som och de tree svenske skiepp, som vidh krigets begynnelse uthi Sundet äre blefne anhåldne, skole effter certifications lydelse medh deres lading eller dess billige värde i lijka måtto blifve restituerade. Så är och på begge sijdor be­villiat, att alle the prijser, som förmedelst uthgifne commissio­ner kunne vara tagne, och för det Torstrupske fördragedh icke äre inbrachte, skole deres ägare igen restitueres. Hvadh annat godz och mobilier effter den tidh ifrån den ene eller andre partens undersåtare till vattn och landh kan afhänd vara, som icke för åfvanbemelte fördragh af Kon. Kon. Mat. Mat. till Sve­rige och Danmarck kan vara doneradt eller bortgifvit, skall deslijkest igen gifvas och lefreras.

12. Hår emoth afstår Kon. Mat., dess successorer och cronan Sverige till Kon. Mat., dess sueccssorer och cronan Dan­marck all den rättigheet, som Hans Mat. jure belli kan hafva till alla de fästningar, skantzar, öyar, provincier, städer och territoria, som Hans Mat. uthi delta krigh förmedelst dess vappn hafver inbekommit, särdeles de provincier Seelandh, Lalandh, Falster och Langelandh medh festningen Naschov, item Füh­nen, Jütlandh, Schlesvig, Holstein, Stormarn och Ditmarschen medh festningen Friedrichsudde, Hallskantz, hused och grefve­skapedh Pinnenberg, så och öyarne Als och Arröö medh de furstlige husen Sönderborg och Norborg sampt alle ulhi desse tvenne konungerijken Danmarck och Nårie, så väl som uthi bemälte furstendömen och där under hörige provincier och öyer, occuperade städer, fästningar, skantzar, lähn, adelige huusen och territoria, ehwadh nampn de hafva kunne, och icke i detta fördragh per expressum äre undantagne; och skole de, sedan dee effter detta fördrags innehåldh igen äre öfverlefrerade, medh alle deres appertinentier och rättigheeter föllia Kon. Mat., dess successorer och Danmarcks crono, obehindrade i alla måtto.

13. I lijka måtto afstår Hans Kon. Mat. för sigh, dess suc­cessorer och cronan Sverige alle de rättigheeter och præten­sioner, som Hans Kon. Mat. ratione ducatus Bremensis hafver eller kan hafva uppå grefveskaped Delmenhorst och Ditmar­schen, och den till Kon. Mat. aff Danmarck, dess successorer och hertigerne aff huset Holstein, konunglige och goltorpische linie, cederar och affträder, så att Kon. Mat. af Sverige och dess successorer aldrig något åtaal där uppå vijdare hafva skole. Och där Hans Kon. Mat. till Sverige skulle hafva ratione dicti ducatus Bremensis någon prætension på något adeligit godz i Holsteen, cederes sådant sammalunda här medh och låfves att de documenter, som förhanden och hijthörande äro, skole Hans Kon. Mat. i Danmarck och huset Holstein, konunglige och gottorpische linien, extraderas.

14. Och såsom fästningarne på begge sijdor, så väl de som uthi detta krigh äre blefne eröfrade, som de andre, som uthi krafft af detta fridzfördraget afståås, blotta och uthan stycken, ammunition och provision öfverlefreras skole, altså är där vidh förafskeedat och aftaalt, att bönderne uthi de lähn, hvarest så­dane fästningar äre belägne, skole plichtige vara samma styc­ken, munition och provision till stranden att framföra, hvarest de bäst och lägligst kunne blifve inskeppade och afförde.

15. Der jämpte är och beslutit, belefvat och aftalt, att uthi fästningarne, som af ene eller andre parten afståås och inrym­mes, visse rum deputerade varde, hvarest den, som fästningen eller orthen afträder, sin ammunition och provision uthi säkert behåldh och förvaring hafva kunde, intill dess det beqvämligen dädan kan bortfördt och affhämptadt blifva.

16. Och på dedh medh evacuationen och förväxlingen af åfvanbenämbde provincier, städer och fästningar deste richtigare på den ene och andre sijdan kan tillgåå, äre begge parterne däröfver således föreente, alt så snart de tu tusende ryttare - som Kon. Mat. i Sverige har medh uthaf Kon. Mat. i Danmarck uthlåfvadt är att öfverlåtes - äro lefrerade, den svenske armée strax uthur Seeland marchera skall, och därpå Helsingborg den 27. Februarij, Landzcrona den 28. ejusdem[2], Malmö den 1. Martij öfverlefreras, jemväl skall den 4. ejusdem Christianstadh till Kon. Mat.s i Sverige fullmechtige och samma dagh Naschov till Kon. Mat.s i Danmarck commissarier affträdes, på hvilcken tidh den svenske armée af Lalandh, Falster och Langelandh skall uthföras. Den 15. Martij skall Christianopel och resten af Blekinge medh Bornholm, såframpt det möyeligit och veder­leken tillstädier, så och Bahuus den 18. ejusdem inrymmes. Den 1. May skall Tronhiem, Jemptelandh och Bremervöhrde så väl som alle andre platzer, som Hans Mal. i Danmarck i denne feigde kan hafva occuperat, ehvarest de belägne äre, Kon. Mat.s i Sverige commissarier restitueras, hvar emoth Kon. Mat.s i Sverige hela armée på samma dagh af Fyhnen, Juth­landt, Schlesvigh, Holsteen, Stormarn och Ditmarschen sampt underliggiande öyar, fästningar, skantzar och adelige huuss, ehvadh nampn de hafva kunne, begynna att uthmarchera, och fästningarne Fredrichsudde, Pinnenberg, Hallskantz sampt alle andre platzer, ehvarest de och äre belägne, som uthi Kon. Mat.s i Sverige våldh i denne feigde kunne vara kåmbne, till samma dagh, den 1. May, uthi de kongl. danske fullmechtiges händer lefreres. Skall och så på samma tidh insulen Als medh Sön­nerborg och Norborg deres rätte herre cederes och inrymmes, så och därsom något annat kunde finnas uthi åfvanbemelde rijken, provincier, furstendöme och öyar på enthere sijdan in­taget och eröfradt, skall sådant allt quiteras, lijka som dedh har expresse infördt voro, och den, som det tillförenne tillhördt hafver, afträdas och öfverlefreras.

17. Och på dedh när uthväxlingen af fästningarne skeer eller krigsfolkedh af städerne och provincierne på bemelte ter­miner uthföres, invåhnerne ingen gevaldt eller öfvervåldh må vederfaras, skall på begge sijdor commissarier vara tillstädes, som gått inseende där medh hafve, att undersåtarne inthed medh våldh ifrån tages eller något otillbörligt anmodas. Och såsom den svensche arméen, så länge den här uthi landet blif­ver, nödvändigt underhåldh gifves måste, altså skall den och under godh ordre och disciplin hållas, således att undersåtarne ifrån den dagh, fredhen sluthen är, inthed mera anthen medh brandskattningar eller andre krigsbesvär, ehvadh nampn de hafva kunne, affpressas eller affordras skall, än hvadh krigsfolckedh till deres nödtårfftige underhåldh effter den ordinance, som aff commissarierne på begge sidor därom kan göras, så länge de äre här uthi rijkedh, behöfver.

18. Hvad tillförenne förmäldt är om landens restitution och inrymmande på de föreschrefne terminer, skall förståås effter landz lagh, således att de, som lähnen nu besittia, skole inkåmpsten daraf niuta intill Philippi Jacobi dagh nästkom­mande så och restancen däraf uppbära ifrån bemelte Philippi Jacobi 1657 till anno 1658; doch så att hvadh, som ey strax kan afläggias, då tidh och respit gifve, dedh på visse terminer att betala.

19. Desslijkest skole alle fångar på begge sidor, höge och låge, aff hvadh ståndh och condition de vara kunde, föruthan någon rantzon strax ledige och löse gifvas, doch hvadh theres kåst angår, effter billigheet betala.

20. Alla the undersåtare eller inbyggiare, som af åfvanbe­melte cederade länder och provincier lust hafve till at flyttia till andres städher och orther, dem må sådant ståå fritt, doch att det skeer effter landets lagh och städernes, thedan de flyttie, privilegier. Men hvadh thed godz anlanger, som i städerne inflychtadh är vidh desse krigstijder, dedh må ägaren obelastadt och obehindrat åter uthföra.

21. Dee förre ördragen, nemligen dedh Stettiniske, Siö­redske och Bromsebroiske, som emillan desse låflige konunga­rijken äre uprättade vordne, skola blifva aldeles och uthi alle deres articlar oförkränckte och uthi deres fulla krafft och vigeur, som de för denne feigdens begynnelse varit hafve och lijka som voro de ordh ifrån ordh här införde, så vijda de förmedelst denne tractat express icke förandrade äre.

22. Hans Kon. Mat. aff Danmarck skall gifva Hans Furstl. Durchl. aff Schlesvig, Holstein, Gottorp effter billigheet contentament, hvarom begge parters, Hans Kon. Mat.s i Danmarck och Hans Furstl. Durchl.s commissarier tractera skole, doch så att sluthed därpå skeer innan den 2. Maij.

23. Der jempte och hvadh uthi denne feigd månde vara händt och förelupit, som emillan Hans Kon. Mat. och cronan Danmarck och Hans Furstl. Durchl. aff Sehlesvig, Holstein, Gottorp i een måtto och annan kunde förorsaka nägot miss­haagh och missförståndh, eller af Kon. Mat. i Danmarck och Hans Fustl. Durchl. antingen emoth hvar andra siälfva eller hvars annars ministri, tiänare och undersåtare annorledes än väl uthtydas, alt det samme skall effter denne dagh aldrig till någons förfång och besvär ihugkommit och påörckiat, uthan genom detta fredzfördraget på begge sijdor aldeles bijlagdt, förglömdt och uphäfvit vara.

24. Låfves och här medh, att her Corfitz, grefve af Uhle­feldt, innan den 2. April uthi innevarande år till allt sitt godz både i Danmarck och Nårie, lööse och faste, skaB restitueras, jämväl och för all lijdin skada nöyachtig vederlagh och satis­faction innan St. Johannis dagh nästkommande niuta; och honom sampt hans grefvinna, svärmoder, barn, vänner och tiä­nare fritt skall ståå aU byggia och boo uthi Danmarck frij och säker, hvarest honom och dem sielfve lyster och behagar. De lähn, som grefve Uhlefeldt och hans sohn, nemblig Hirsholm, Munckelin och St. Hans closter uthi Nårie, medh förlähnt haf­ver varit, hafve de effter förlähningsbrefven att niuta och behålla; och skall i lijka måtto hans gemåhl hennes tillbörlige titul full­komligen restitueradt varda.

25. Hvilcke kongar eller republiquer, potentater eller fur­star, som begäre uthi denne fridh att innesluthas, de hafve dedh hoos begge konungar att sökia.

26. Är och samtyckt, att dedh Jus feciale och danske ma­nifestedh skal! igen affskaffas och icke mera upplagdt eller för­såldt blifva.

27. Att nu alt detta uthi ordh och gärning, som föreskrif­vit står, skall och må på begge sijdor tryggeligen, trooligen, uprichtligen och väl nu och i framtijden hållas och effterkom­mas, tij är lofvat och tillsagdt, att desse våre vänlige upprät­tade pacter och fördragh skole af begge rijkernes konungar, ko­nung Carl Gustaf i Sverige och konungh Friederich den tridie i Danmarck, medh egen hand och secret stadfästade och confir­merade, och till yttermere förvaring af begge rijkernes rådh underskrefne och medh deres egne insegel befästade varda.

28. Så är och låfvat och förafskeedat, att een af rixens rådh och een secreterare på hvarie sijda uthi Helsingeör skole mothas åth den 2. April hafvandes medh sigh desse förbemelte pacters ratification, medh begge sijdors handh och segel effter den form, som här aftaldt är, stadfästade och bekräfftade, så väl som the Danske hafve medh sigh cessionsbrefven uppå Hallandh, Bleking, Skåne, Bornholm, Bahuus och Trundhiem och dem de svenske commissarier på samma tidh öfverlefrera till fridens och slutne fördragets styrckio, stadfästelse och effter­folgdh.

Till yttermera visso och högre förvaring, att dette således af oss, som förbemält står, i alla sine punchter är giordt, aff­taldt, förafskedat och beslutit, och skall på Kon. Mat.s, vår allernådigste konungs och Sveriges cronos sida trooligen, fast och oryggeligen hållit och effterkommit varda, och ratificationen darnäst till föreskrefne dagh skaffas tillhanda och öfverantvar­das, dij hafve vi detta medh egne händer underskrifvit och våre signeten undertrycht, begärandes där hoos af Hans Kon. Mat.s i Franckrijke och Hans Högheets Protecteuren i Engelandh re­spective ordinarie ambassadeur och extraordinarie affgesandter som mediateurer vidh denne fridz tractat, att the till mere styrckio och fastare vittnesbördh detta medh oss underskrifva och försägla ville.

Actum uthi Roskildh den 26. Februarij 1658

Le chevalier de Terlon.                                                                          Ph. Meadowe.

Corfitz greffue aff Wllfeldt.                                                Sten Bielke.

[1] Her retten til at færdes sikkert igennem Øresund

[2] Samme slags. Her samme måned.

Om kilden

Dateret
26.02.1658
Oprindelse
Danmarks-Norges Traktater 1523-1750 med dertil hørende Aktstykker, bd. 5 (1920), s. 228-240.
Kildetype
Traktat
Medietype
Tekst
Sidst redigeret
25. august 2011
Sprog
Svensk
Udgiver
danmarkshistorien.dk